Konsten att bädda en säng

På sjuksköterskeprogrammets första termin får alla lära sig att bädda sängar. Är vi sjuksköterskor kanske unika som har högskolepoäng i sängbäddning? Dessa högskolepoäng kan ingen gissa sig till när de kommer hem till mig och ser min säng, även om jag nuförtiden är duktig och faktiskt slänger ett överkast över sängen när jag inte sover i den. Men sängbäddning är en konst, och jag fick under min utbildning lära mig allt om "kuvertbäddning". "Det är så man gör i Schweiz".

Trots mina kunskaper i hur man bäddar sängar på sjukhusen i Schweiz finns det en sak jag oroar mig över mer än alla andra när jag kommer till en ny praktik eller en ny arbetsplats. För tro det eller ej, men det finns lika många sätt att bädda en säng på som det finns sjukhusavdelningar i detta avlånga land. Tro nu inte att det är okej att bädda sängen på något annat sätt. Nej, nej, då kommer genast någon, vanligtvis den undersköterska som jobbat längst på avdelningen, och berättar hur fel sängen är bäddad, för titta, om vi gör så här istället så blir det så mycket bättre! Kanske är felet att du inte får bädda sängen själv, eller att det alltid ska ligga ett drag i sängen, eller att det aldrig ska ligga ett drag i sängen, eller att det ska vara nedstoppat runt hela sängen, eller ingenstans eller bara vid fotändan, eller absolut inte vid fotändan. Dessutom finns ju frågan var filten ska ligga, ska filten ligga över lakanet eller vikt längs med fotkanten, och hur ska i så fall denna filt vara vikt? Jag längtar till den dagen jag får tillräckligt mycket styrka och integritet för att inte känna att jag är fel för att jag använder fel bäddningsteknik. Då ska jag gå ut ur rummet med orden "om det är så otroligt viktigt att sängen bäddas på just ditt sätt, då får du faktiskt bädda sängen själv".

Kuriosa: Ordet sängbäddning finns inte med i stavningskontrollen - däremot finns ordet sängräddning.

Vad ska jag äta då?

Jag fick en kommentar av Maria på gårdagens inlägg som jag tänkte ägna mig åt att reflektera över idag.

"Har du kanske ngr bra tips på mat innan och efter träning? Överalllt står det hur man ska äta och träna för att bränna fett. Jag tränar/dansar för att det är skönt för kroppen och vill absolut inte bränna ngt fett. Men jag är lite dålig på att få ihop det med maten då det oftast är ett nödvändigt ont för mig."

Jag funderar själv mycket över hur jag ska få i mig den "ultimata kosten" för att kropp och själ ska må som allra bäst. Dock tror jag inte att det finns en sanning som passar alla människor eftersom vi alla trots många likheter också kan ha väldigt olika behov och målsättning. Men i princip så är jag ganska tråkig när det gäller vad jag tror är den bästa kosten, jag lyssnar helt enkelt på Livsmedelsverkets rekommendationer och prisar den hederliga tallriksmodellen. I den modellen finns även utrymme för att öka mängden mat vid fysisk aktivitet.

Något som jag dock lagt till en vana det senaste året är att ALLTID ha en frukt, allra helst banan, med mig i träningsväskan för att äta direkt efter träningen. Kroppen behöver påfyllnad så snart som möjligt i form av någonting och sedan kan man duscha och ta sig hemåt eller dit man är på väg innan en av dagens större måltider intas. Innan ett träningspass är vi alla olika om hur nära inpå ett träningspass vi kan äta, men det viktiga är att vara laddad, att ha tillräckligt med energi för att orka genomföra aktiviteten. Jag märker stor skillnad de dagar jag av en eller annan anledning inte fått i mig tillräckligt innan ett träningspass. Anna har skrivit ett bra inlägg om hur viktigt det är att vi är laddade med energi för att orka träna.

Jag har som målsättning att under nästa år bli bättre på att äta en bra kost, delvis för att jag tror att det är bra för kroppen men även för att jag blir alltmer övertygad om att mat är en viktig del för att kunna öka träningsprestationen. Som det är nu känner jag mig alltför ofta igen mig i att det är svårt och många gånger ett nödvändigt ont. Men med planering och mål att jaga hoppas jag på att det ska bli enklare och roligare.

Det blev ett halvt svar på Marias fråga, men det finns redan så mycket rekommendationer i internetdjungeln, och jag hänvisar helt enkelt till den gamla hederliga kostcirkeln och lite sunt förnuft. Smaklig spis!

Skrämmande konversation om mat

För några dagar sedan kom jag att tänka på ett konversation mellan ett par tjejer som jag hörde på Friskis och Svettis för några år sedan. Jag skrev då om den här konversationen på Lunarstorm och letade precis upp det inlägget:

Tre normalbyggda, söta, tjejer i 15 års åldern stod o snackade, och det såg ut som och lät som att samtalet var helt seriöst. Den ena var rätt tyst men så här sa de andra två:

A: Jag åt så mycket igår, värsta hamburgertalliriken o två chokladbollar, o sen tänkte ja att ja inte skulle äta nåt idag, så åt ja ingen frukost, men så åt ja 2 portioner till lunch o massa kexs. Nästan hetsåt. Folk måste ju tro att ja har bulimi o spyr upp maten typ.

B: Spy upp maten? Fan va smart. De ska ja göra. Blir man smal då?

A: Nä, man blir inte smal av bulimi, de har typ normala kroppsformer.

B: Jaha, va blir man smal av då?

A: Anorexi o så, det blir man smal av.

B: Då ska ja skaffa anorexi istället.

Hur kommer det sig egentligen att så många människor lider så mycket av sitt ätande och av sin kroppsform? Den perfekta kroppen finns inte, så varför ägna tid och energi åt försöka bli något man inte kan bli? För ett och ett halvt år sedan sa jag tack och adjö till Herr Ätstörning, och jag tror det är det bästa beslutet jag någonsin tagit. Jag förespråkar som ni säkert förstått inte en livsstil med enbart onyttig mat och ingen träning. Det viktiga för mig är att ta hand om min kropp, och äta och träna för att kroppen och själen ska må bra, inte för att se ut på ett visst sätt. För att min själ ska må bra behöver jag äta onyttigt ibland också, och jag har inte det minsta dåligt samvete över det längre. Jag har turen att inte ha träning som ett nödvändigt ont i mitt liv, utan som en passion och därför är mitt stora bekymmer att få i mig tillräckligt med kalorier snarare än tvärtom.

Innie skrev i ett annat sammanhang en så fin kommentar om mig, och jag blev så glad att jag känner att jag måste dela med mig av den här. För om det är så jag uppfattas, then my mission is completed! "Du gör mej så sugen på träning - hela du är liksom en vandrande reklampelare för träning, och då inte det där "hey, träna för att bli stark, smal, sexig och attraktiv" utan "träna för att det är skitkul och gör dej lycklig". Det är underbart!"

Nattpoesi (2)

Det finns kärlek som aldrig kan bli sann

trots att jag vet det alltför väl

ser jag ditt leende ständigt framför mig,

längtar jag hela tiden efter att än en gång

få omfamnas av dina trygga armar

Det finns kärlek som aldrig kan bli vår

trots att jag vet det alltför väl

fascineras jag ständigt av din fantastiska personlighet,

längtar jag hela tiden efter att än en gång

få dela livets hemligheter med dig

SHEDO

De flesta av er som läser min blogg vet att jag är styrelseledamot i föreningen SelfHarm and EatingDisorders Organisation, SHEDO. Jag trodde nog aldrig jag skulle hamna i en styrelse, men jag måste erkänna att jag faktiskt tycker det är riktigt roligt och det känns otroligt meningsfullt att arbeta med just den här föreningen.

De senaste dagarna har jag dock gått runt och känt mig ganska arg - inte för föreningen utan för att de frågor vi arbetar med är så svåra. En av de frågor SHEDO valt att ta aktiv ställning i och engagera oss i är självdestruktiva patienter som vårdas inom den rättspsykiatriska vården. Jag bloggade om ämnet i oktober men känner att jag med de senaste dagarnas ilska måste sprida vidare det senaste i ämnet. Sofia och Innie har jobbat otroligt hårt med dessa frågor och bland annat nu uppdaterat det dokument de skrev för en tid sedan om just ämnet självskadande patienter inom den rättspsykiatriska vården.

I måndags åkte Sofia och Innie till Stockholm för att representera SHEDO på en kunskapshearing med Sveriges Kommuner och Landsting angående vården av självdestruktiva patienter. Efter deras rapport blir jag både glad och ledsen. Glad att SHEDO får spela en viktig roll och anses ha hög kunskap inom ämnet, men ledsen över att kunskapsläget är alltför lågt och att socialstyrelsen inte agerar hårdare mot de missförhållanden som faktiskt tagit plats. För att gipsa någons armar och ben för att undvika självskada låter inte särskilt genomtänkt. Jag tycker att ni som ännu inte läst Sofias och Innies ögonvittnesrapporter från kunskapshearingen ska ta er ett klick dit. Trots en del negativa rapporter fortsätter jag som jag brukar att vara positiv. Jag känner nämligen förändringens vindar blåsa, vi måste bara hjälpa till att blåsa lite för att få tillräcklig kraft i vinden...

Veckans träningsform (9): Danspass

Efter dagens danspass på Friskis och Svettis gick jag fram till ledaren för att ge beröm för ett roligt pass och presentera mig själv som ledare i föreningen. Dansledaren svarade "Jag förstod att du var ledare". Jag cyklade hem konfunderad. Hur kan någon utläsa av ett danspass att jag är ledare? Visserligen har jag dansat en hel del i mitt tidigare liv, men jag föredrar klassisk balett där jag får vara mer eller mindre stel som en pinne framför "skaka-på-rumpan dans".

Dock måste jag medge att det här var ett ovanligt roligt danspass där jag faktiskt inte kände mig särskilt obekväm. Det var nästan så att jag kände att det vore roligt att leda danspass någon gång i framtiden - och det är inget dåligt betyg. En av de främsta anledningarna till att danspassen inte brukar bli särskilt välbesökta av mig är att jag inte tycker det är tillräckligt jobbigt. Idag passade det mig bra att gå på ett lugnare pass utan styrkeinslag eftersom jag återigen ska vikariera med mitt eget jympapass i morgon.

Danspassen kräver viss koordinationsförmåga och ska helst utföras med attityd. Olika musikstilar blandas och rörelser inspirerade av olika dansstilar utförs till musiken. Dansstilarna kan vara i princip vilka som, till exempel bollywood, disco, street, tango, riverdance och bugg. Hittills har jag dock inte varit på något danspass med inspiration från den klassiska baletten, vilket jag saknar... Hur som helst är en av de viktigaste sakerna med träning att man cyklar hem med ett leende på läpparna och så gjorde jag även denna dag.

Idag vill jag avsluta inlägget med smygreklam för Josefina Sanner. Josefina är min otroligt musikaliskt begåvade kusin som den 13 Januari släpper sin andra skiva. Redan nu kan ni på Josefinas hemsida gratis ladda ned och lyssna till den nya singeln "Beautiful day".

Stark eller tunn som luft?

Förra veckan fick jag höra att jag blivit stark den här terminen, och jag kan inte mer än att förvånat hålla med. Jag har tränat och tränat år ut och år in, känt mig någorlunda stark, men aldrig tyckt att jag blivit starkare. Men det är sant, jag är nu starkare än jag någonsin varit och det beror på att jag fortsätter träna och utmana den muskelstyrka jag har men det beror framförallt på att jag äter. För bara två år sedan trodde jag att jag skulle få leva med Herr Ätstörning för resten av mitt liv. Mitt motto var "När jag är tunn som luft, är jag nästan perfekt".

Jag vädjar till mig själv om att jag aldrig ska slänga bort känslan av att få vara stark - det är så mycket härligare att få känna sig stark än att drivas av en önskan att få bli tunn som luft. Ändå kan jag tycka att kost är svårt. Jag vet vad jag ska äta, och jag vill äta, men ibland är det tråkigt, jobbigt och tidskrävande. Häromdagen kom jag på mig själv med att inte känna för att laga mat och försökte stilla mitt dåliga samvete för att de varma måltiderna uteblev med en och annan smörgås. Jag insåg dagen därpå att en smörgås aldrig kan ersätta riktigt mat och försökte hitta en annan strategi för att få i mig mat trots att jag kände mig allt annat än inspirerad. Än en gång sjöng jag Färdigmatens lovsång och stängde öronen för alla tankar om att färdigmat inte är nyttigt. Visst är hemlagat säkert det bästa, men färdigmat från Felix, Dafgårds och de andra är bra mycket bättre än många andra alternativ.

Det svåraste som finns är att ta till sig en text som den här när man själv är sjuk. Andra kan bli friska men inte jag. Men jo, jag kunde bli fri från Herr Ätstörning. När han knackar på dörren släpper jag inte in honom. Det kommer jag aldrig mer göra, för jag älskar att vara stark.

Platsen där jag känner mig hel

Den här hösten har jag fått möjligheten att hitta platsen där jag känner mig hel, lycklig och självsäker. Jag är en tänkande person, och många gånger tänker jag alltför mycket på vad andra människor tänker och tycker om mig. Men idag har jag fått vara på platsen där alla dessa tankar försvinner, platsen där jag förvandlas och blir en hel person. Många av er har gissat rätt, platsen är i den röda fyrkanten på jympagolvets mitt. För ett par veckor sedan pratade jag lite med en av mina Änglar och förklarade att det är så underbart att leda jympa för jag har så svårt att känna mig hel på andra ställen, men när jag är jympaledare då blir jag hel. Precis som min Ängel svarade så har jag insett vilken bra början det är. Att börja känna sig hel på ett ställe underlättar för att kunna känna sig hel även på andra ställen. Jag kan ta med mig känslan från jympagolvet och tycka om mig själv även utanför den röda fyrkanten. Jag tror att det är viktigt för varje människa att få hitta sin plats där man kan känna sig hel, och att sedan öva sig på att sprida den känslan till sig själv även i andra situationer.

Idag är det första advent och ljusen börjar tändas i många hem. Försök nu att fånga meningen med julen istället för att fastna i julstressen; Frid, glädje, kärlek och hopp.

Min personlighetstyp

Har roat mig med att göra ett Personlighetstest på 41q.com. Alla dessa tester på internet kan ju omöjligtvis stämma eftersom de ofta motsäger varandra, men visst kan man känna igen sig ibland. Fråga är till vilken nytta? Men eftersom jag ändå tyckte det här testet var lite småkul så ska ni bloggläsare få ta del av resultatet, och ni kanske blir nyfikna på att undersöka vilken personlighetstyp ni är?

Amelies personlighetstyp:

Tystlåtna, idealistiska tänkare. Vill tjäna mänskligheten. Strävar efter att leva upp till sina värderingar, som tenderar att vara omfattande och väl genomtänkta. Extremt lojala. Flexibla och avslappnade så länge de inte upplever att någon av deras grundläggande värderingar hotas. Oftast begåvade skribenter. Kvicktänkta, med förmåga att se nya möjligheter. Vill förstå och hjälpa andra.

Veckans träningsform (8): Behaglig löprunda

Nu är jag inne på åttonde veckan med Veckans träningsform och den här veckan har jag varit ute på löprunda. Jag springer ju ganska mycket i vanliga fall också, men mina löprundor brukar ha en tendens att koncentrera sig till våren. Anledningen är egentligen inte att det inte är lika skönt att springa på hösten, utan att jag på våren har moroten att löpträna inför Göteborgsvarvet, som har kommit till att bli en tradition.

Att springa måste vara en av de enklaste träningsformer som finns. Det du behöver är ett par bra skor och passande kläder, sedan gör benen resten. Du kan lätt välja intensitet själv, hur fort och hur långt du springer. Idag valde jag en lätt löprunda. Jag sprang ungefär en halvtimme, till stadsparken och runt ett par varv. Lagom takt utan att det blir särskilt ansträngande. Bara behagligt. Jag tycker om de löpturerna, just när jag springer kan jag ha svårt att pressa mig själv, för det är så skönt att komma in i sitt eget tempo och bara mala på, låta tankarna falla på plats medan fötterna trummar mot underlaget. Många väljer att springa med musik i öronen, men jag tycker det förstör upplevelsen av att komma ut i naturen, få en chans att rensa tankarna och bara låta löpningen uppfylla mig.

Bilden ni ser är en bild från Drottning Margareta Loppet i Kalmar förra året. Jag är en av löparna på bilden, och detta lopp har jag sprungit de tre senaste åren. Men den här hösten har jag inte haft några lopp att träna löpning inför. Löprundorna har blivit få i höst, men det är så underbart när jag väl kommer ut. Om inte annat så för den friska luftens skull, jag skulle tro att det egentligen inte är hälsosamt att vi människor tillbringar så mycket tid inomhus som vi faktiskt gör. Tycker du dig inte ha tid att träna är löpningen optimal. Du behöver inget gymkort, ingen avancerad utrustning och du kan ta med dig träningsformen i princip överallt. Du kan välja att träna själv eller i grupp med andra. Löpningen är den enda träningsformen enligt min mycket objektiva åsikt som har en chans att tävla mot jympan.

Idag vill jag avsluta med att berätta något som gjorde mig så glad idag. Andra funktionärer på Friskis och Svettis har en tendens att få mig glad, att få mig att tycka om och tro på mig själv, om och om igen. Idag fick jag ett mail från en annan ledare med ett "Ps. Du fick ett beröm från en motionär igår. Hon hade varit på ett pass med en vikarie som hette Amelie som var jätte-jätte bra". Det är svårt att inte få lite bättre självförtroende på Friskis med så fina motionärer som tar sig tid att beröma oss ledare och så fina funktionärer som tar sig tid att låta komplimangen komma fram till mig dessutom. Tack till er Friskisar som läser detta, ni är mina Änglar!